Solly ..

Haha, åh vad jag har dragit ut på att blogga. Har velat men har liksom gått så lång tid nu så känns som att det blir en massa att skriva.
Idag har iallafall hjärtat åkt till sin pappa så tänkte att jag ska ta mig tiden till att uppdatera nu.

Vardagliga livet flyter på. Jobbar, pluugar(pluggade, färdig med engelska 6 sedan några veckor tillbaka. Så nu ska jag välja ny kurs som jag läser på distans.) Nattis växer så det knakar och blir klokare för var dag som går.
Idag hade vi en riktig mysdag innan hon åkte. Vi har varit vänner hela dagen, har inte behövt säga till henne någon gång idag för imorse sa hon "Idag ska jag lyssna på dig mamma och inte bli arg" Och visst gjorde hon det! Hon har fått så mycket beröm för att hon varit så förståndig och snäll idag. Haha. Känns som att sista veckorna har innehållit mycket "Nej! Kan du lyssna på vad jag säger? Nu blir mamma ledsen. Och "Varför ska vi behöva bråka hela tiden?" Hon har nog också tröttnat på att bråka och hon var supernöjd idag över att vi hade så roligt och höll sams hela tiden. För er som inte vet det så är Nathalie lite av vad man kallar en dramaqueen. Får hon inte som hon vill så blir det ett jäkla liv. Hon ska även bestämma allt för att hon ska vara glad. Även på dagis.. Så jag tror hon själv börjar förstå att man måste kunna lyssna på vad andra har att säga och att man måste komma överrens tillsammans, inte bestämma över andra. Hon har börjat säga det till mig nu på sistone. "Idag frågade jag snällt om jag fick vara med och leka." Innan har det varit "Vi SKA leka." Så jag är sååå glad för att hon börjar bli mer ödmjuk och hänsynsfull. Det är det jag försöker lära henne iallafall, att bli en snäll och ödmjuk tjej som kan ta in vad andra säger också. Och nu är hon på god väg. Mitt lilla hjärta! <3
De två senaste helgerna har spenderats med Pontus och Carro. Första helgen här och andra helgen åkte vi till dem i Oskarström. Älskar att umgås med dem!! Och därmed avskyr att de inte bor närmre.

I helgen så blir det att åka ner till Malmö en sväng och fira brorsonen som fyller 5 år. Ska bli kul att träffa dem. Händer allt för sällan eftersom avståndet är så långt.

Ååh, snart jul! Här hemma är det julpyntat sedan två veckor tillbaka.. HAHA. Ovanligt att jag inte klarar hålla mig tills man ska. Not. Älskar julemyset! Hör och häpna så hade det faktiskt varit kul med lite snö också så att man kan åka pulka och bygga snögubbar. Dock kan kylan hålla sig borta. Fryser redan halvt ihjäl och den riktiga vintern har inte ens börjat.. Denna julen har jag Nattis på eftermiddagen. Wihoo! Suger att ha förmiddagen då man knappt hinner med något och alla de roliga grejerna händer ju på eftermiddagen. Så blir en underbar julafton detta året. Dock är hon hos sin pappa resten av julveckan. Så jag ska jobba istället. Förhoppningsvis förgylla ett par dagar hos de goa som bor på Hagis.
 
Tänker så på min lilla Chelsea.. Förrförra veckan kom ännu en käftsmäll. Då satt jag ännu en gång mellan hopp och förtvivlan. Hur mycket ska denna lilla tjej behöva gå igenom? KAN HON INTE BARA FÅ ETT NYTT HJÄRTA NU? Så att de kan få komma HEM till sitt riktiga hem. Inte sjukhuset som har fått agera hem åt de i snart ett halvår. Sjukt!! Jag saknar dem!! Och kan inte ens föreställa mig vilket jävla helvete de går igenom allihopa. Tur att de iallafall har varandra och håller ihop som familj. Starkare än någonsin efter allt de fått genomgå. Älskade ni! <3
 
Tror jag har hamnat lite i en depression också.. Inte så farlig. Men jag gillar inte att vara ensam längre. Förr älskade jag att kunna ha några kvällar helt i min ensamhet och bara vara. Men nu vill jag helst ha sällskap dygnet runt om jag hade fått bestämma. Vet antagligen varför jag känner som jag gör också. Men det är inget jag tänker skriva om här, det är inget jag vill prata om alls egentligen. Bara några få som vet om vad som "hände" och det är bara för att jag har behövt prata av mig. Tänker rätt mycket på det själv också ibland. Så är nog därför jag inte gillar att vara ensam längre. Då är det bara jag och tankarna och alla frågetecken. Hoppas att det försvinner med tiden. Men iallafall, stort tack till er som lyssnat, brytt er, tröstat mig. Betyder sjukt mycket. <3
 
Usch. Nu börjar jag tänka igen. Så nu får jag sluta så att jag kan uppehålla mig med annat.
Förlåt om inlägget gick över till deppinlägg. Behövde nog skriva av mig lite omedvetet också...



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

camillalorentzon

' när tankar blir till ord. '

RSS 2.0