Chelsea ..

Vet att jag inte skrivit på länge men nu måste jag få skriva av mig lite..

Förra veckan fick vi veta att Chelseas hjärta var ansträngt och att de kommer behöva operera henne igen. Detta innebar fjärde operationen.. Bara det beskedet var jobbigt, för alla vet att en hjärtoperation aldrig är riskfri. Förra gången var jobbig nog och då gick ändå allt bra.
På måndagen skulle de läggas in i Lund för att sedan operera henne på onsdagen.
Då hade man inte börjat på sin oro på riktigt ännu. Jag stod och lagade mat till mig och Nattis. Skickade till Gullan att maten snart var klar om hon också ville ha.
Bara någon minut efter det får jag ett sms av Therese. Det stod en massa saker, men det enda som fastnade i mitt huvud var att Chelseas hjärta hade stannat. Jag la telefonen direkt och började störtlipa. Stackars Nattis förstod ingenting om varför mamma brast ut i gråt från ingenstans. Och för en stund fick hon vara den vuxna av oss. "Så ja mamma, det kommer bli bra." En lång kram och klappar på kinden.. Vad säger man till en treåring i ett sådant läge? Fick bara fram att Chelsea är sjuk. Och då fick jag även Nathalie till att börja gråta, hon förstår nog mer än vad jag tror.. "Jag vill att Chelsea ska komma nu, jag saknar Chelsea mamma." Samtidigt som hela jag var fylld av panik och rädsla så skulle jag försöka lugna Nathalie.
Gullan kommer in och Nattis springer och säger att mamma gråter. Gullan trodde att Nattis skojade men såg mig sedan och förstoid direkt att det var något med Chelsea.
Så där satt vi sedan och skulle äta maten jag lagat medans mina tankar var på helt annat håll. Gullan och Nattis pratade en massor men jag kommer inte ens ihåg vad som sas. Jag höll mig från tårar hela tiden.
Nattis följde med Gullan in efter maten och det var inte förrän då det verkligen brast. Jag la mig i fosterställning i sängen och bara grät.. Insåg även att jag inte ens kommer ihåg vad som stod i smset mer än att hennes hjärta hade stannat. Så efter att ha läst det om och om igen så fick jag äntligen in i mitt huvud att det inte var helt kört. Bara jävligt kritiskt. Men alla som känner mig vet att jag är en så kallad dramaqueen. Så i mitt huvud flög bara hemska tankar runt vid det tillfället. Jag grät och grät. Varje gång jag fick ett sms så fick jag ont i magen då jag hela tiden trodde det skulle vara värre nyheter från min syster.. Jag var i en sådan desperat sits att jag bad till gud, högt. Jag tror inte ens på gud, men jag hade liksom inget att förlora på det..
När Nattis kom in igen grät jag fortfarande och det tar ju knäcken på henne att se sin mamma så ledsen. Så det var bara att ta tag i tårarna och hålla dom borta tills Nattis hade somnat.
Hela natten drömde jag marddrömmar, ska inte gå in på detaljer. Men som tur är så var detta inga sanna drömmar. Men jag fick iallafall inte ens hålla mig gråtfri i sömnen..

Denna kväll/natt var ett helvete och jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Och detta är jag, moster till denna lilla tjej. Om ni förstår hur mycket detta påverkade mig, så kan ni kanske tänka er vilket jävla helvete Therese och Martin var i. Det är deras BARN. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara om detta handlade om Nathalie. Fyfan för att behöva gå igenom saker som dessa...
 
Jag har inte varit i skolan denna veckan, då jag aldrig hade kunnat sitta på en lektion och försöka lära mig något medans jag vet att Chelsea ligger i ett sådant kritiskt läge som hon har gjort/gör.
 
Idag har hon opererats, och det sas att operationen skulle ta hela dagen, eventuellt fortsätta in på natten.
Men vid fyra fick jag sms om att det hade gått bra. VILKEN JÄVLA LÄTTNAD!!! Från att ha trott det värsta till att faktiskt ha återfått hoppet på riktigt om att Chelsea ska bli den pigga, glada, underbara, starka lilla tjejen hon faktiskt är.
Nu hoppas vi bara att hela återhämtningsbiten ska gå bra och fort så att vi alla kan få ta del av denna starka tjejen snart igen. <3
Det finns ingen i världen jag ser upp till så mycket som denna familj. Therese & Martin för att de är så otroligt jävla starka, jag tvivlar på att jag hade varit så stark som de är. Och inte bara det, de är världsklass på de som föräldrar också. <3
Och så klart våran allas älskade lilla Chelsea, 1,5 år och genomgått mer i sitt korta liv än vad de flesta har under ett helt liv. Den starkaste tjejen på jorden med en vilja och styrka av stål! Hon har klarat ett jävla hjärtstopp, då klarar hon fan allt!!!
Jag älskar er så otroligt mycket, min älskade syster & systerdotter och så klart Martin för att han tar hand om mina älskade. <3
 
Nu ber jag er alla att hålla tummarna för att resten av denna resa går bra och att denna fina familj ska slippa mer trauman. Snälla låt de får leva i lugn och ro framöver. Det finns inte några som är värda det mer än dom. <3
tintin
2014-02-04 @ 21:16:12
URL: http://tintinisabella.blogg.se

Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Fy vilken stark liten tjej, och vilka fantastiska föräldrar hon har som klarar av sådant här!
Vad skönt att allt blev bra i slutändan!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

camillalorentzon

' när tankar blir till ord. '

RSS 2.0