Dusty much?

Men tjeeeenare! Det var inte igår alltså.. Inte något år sedan heller.. Minns faktiskt inte sist jag bloggade? Men fick ett sånt sjukt sug för att börja skriva igen. Och försöker att inte använda Facebook/instagram som dagbok. Höhö.. 


Sååå, vi får väl se om jag tycker att det är roligt mer än idag eller inte. 


Vad har då hänt de senaste åren? 

Nathalie har blivit äldre, duuh! Hon går numera i andra klass, helt sjukt om ni frågar mig... Och när fan blev det okej för barn i lågstadiet att tro att dem är tonåringar?!? Alltså, det är redan tjat om smink, hur många likes hon har och what the fuck not där hemma.. "Mamma jag vill ha foundation." MEN COME ON?!? Visste fan inte vad en foundation var förrän jag gick i högstadiet. Ögonskugga i någon hemsk färg på Hot space discot var liksom det som gällde när man gick i mellanstadiet typ. Snart börjar väl Nattis tjata om contouringskit också... haha. Nä, men är faktiskt lite sjukt att se vilken skillnad det är på dagens barn och när jag var liten. För övrigt så är det fantastiskt att se henne utvecklas till sin alldeles egna underbara individ. Min stora vackra tjej! 


Är det bara jag & Nattis nu då? Naj naj naj! Vårt lag har utvecklats till en trio. (Än så länge)

Har ju träffat mig världens bästa man! 

Han den där, med stort H! Ni vet en sån där man som man sett om i filmer, som man tror är för bra för att vara sann. Meeen! Han existerar. Och han är min! <3 

Självklart blev jag blixtförälskad efter första gången vi hade setts, men då hade vi ändå pratat med varandra flera timmar dagligen i ett par månader först. 

Jag nästan väntade på att det där liket i säcken skulle komma.. På riktigt, vem är såå bra?! Någon nackdel måste det ju finnas?? I över ett år väntade jag på att jag skulle hitta den där nackdelen.. För inte kan väl kärlek vara så lätt? Ska man inte bråka massor? Ska jag inte gå runt och vara orolig över att han är otrogen? (Vi hade ju ändå distansförhållande det första året) Men han gjorde mig så sjukt trygg i vårt förhållande att jag aldrig har tvivlat en sekund på honom. Så till slut gav jag upp den tanken om att något dåligt ska hända, han bara är så bra helt enkelt. 

Hade aldrig kunnat drömma om ett förhållande som detta innan, sånt händer som sagt bara i filmer. 


Och vet ni vad det allra bästa är då?

Denna fantastiska man, ska om några månader bli pappa till vårt barn. 

Så snart blir vår lilla familj på 3 stycken - 4! 

Det är så sjukt, jag ska alltså börja om från början. Nathalie är 8 år! Och jag ska uppleva småbarnsåldern igen. Men det är sååå förväntansfullt! Vi längtar så jäkla mycket allihopa! Nathalie har redan börjat öva blöjbyte på lillkusinen. Hon kommer att bli världens bästa storasyster! 

Hon har redan börjat prata med bebis inne i magen, så söt när hon trycker in hela ansiktet och pratar till sitt syskon. 

Kristian vet jag kommer vara en riktigt engagerad pappa, det vet jag redan nu eftersom jag har sett honom med Nattis. Och att han dessutom har valt att jobba med barn, säger ju en hel del det också. 

Vilket jäkla dreamteam vi kommer vara alltså! 


Graviditeten då ja.

Är nu i vecka 17. Och redan en rejält synlig kula.. Vill knappt veta vart det ska sluta om den inte bromsar ner lite snart.. 

Första månaderna var förjävliga. Jag som njöt hela graviditeten med Nattis trodde ju att det skulle bli en dans på rosor nu också. Nejdå, nu ska jag få igen för gammal ost! 

Jag har alltid trott att folk överdriver det där med hormoner.. "Ja ja, säkert! Skyll på det"

MEN FOR THE LOVE OF GOD! I take it back!!!! 

Jag har varit ett monster. Bokstavligt talat. Definitionen av en PREGZILLA. 

Kristian stackaren har inte haft det lätt ska jag lova. Och mitt sjuka humör påverkade såklart hans humör också - och vad händer då??? "Naaaahädu kära du, tro inte att du kan komma här och vara sur, för dååå jäklar ska du få för det också.." 

"Få mig inte att skratta för mycket din jävel, för då brister det. Då kommer jag börja störtlipa."

Hahaha. Nae, det har fan inte varit lätt alltså. Det ska gudarna veta minsann. 

Magen har krånglat konstant sedan jag blev preggers. Min hy är värre än en kille som lider av akne i puberteten... PÅ RIKTIGT! Det kommer upp ny skit V A R J E dag.. Jag dricker massor av vatten, använder i princip inte smink & JAG HAR JU SLUTAT RÖKA FOR CHRIST SAKE!!

Men det har väl att göra med den miljonmängd av hormoner som har bestämt sig för att bosätta sig i min kropp.. 

Och humöret ska vi liksom inte ens gå in på. Många gånger lipade jag för att jag inte kände igen mig själv, ville inte vara så som jag var.. Helt galet! OCH FÖRLÅT TILL ALLA SOM JAG MISSTROTT ANGÅENDE HORMONER - I believe you! 


Sedan cirka två veckor tillbaka så har faktiskt humöret varit bättre. Kristian har börjat våga skämta med mig igen utan att vara rädd för att väcka pregzilla. HAHA! 

Hoppas det håller sig såhär, då ska jag nog faktiskt kunna njuta resten av graviditeten. 


Längtar ihjäl mig tills rutinultraljudet, då ska det nämligen tas reda på kön. Vilket innebär att Camilla kan börja go loco på bebiskläder som inte är skittråkiga och neutrala! CAN I GET AN AMEN?!? 


För övrigt så sitter jag på jobbet och försöker få tiden att gå. Inte mycket att göra när man har städat klart och alla sover som stockar. 

Men jäklar vad kul det var att skriva igen! 

Ni får nog minsann ett inlägg eller två till i framtiden.


Ooooch, bara för det så kommer en bildbomb här efter! Gotta love those!


Arriverderci compadres!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

camillalorentzon

' när tankar blir till ord. '

RSS 2.0